Det är väder utanför. Snön yr åt alla håll. Vilsna snöflingor är för lätta för den hårda vinden. Fönsterrutorna tjänstgör som stopp. Flinga efter flinga läggs till varandra. Ett täcke bildas. Innanför brinner värmen. Ljusen syns vackrare i vintermörkret. Under täcken av dun sovs en idéliknande sömn där mörkret är vackert. Morgonen sträcker ut sig som en larv på ett blad. Med bara fötter mot en kaffebryggare och med en blick ut mot dagen. Kaffet i koppen en livsdryck. Händerna vid tangentbordet en meningsbyggnad. Och berättelsen min.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
