Jag tycker om att bli stamgäst. Det tar ett tag att bli det. Det handlar om ömsint och ömsesidig respekt och uppmärksamhet. Jag är en sådan person som återkommer till samma plats och samma bord om det är möjligt. På ett ställe i Italien blev jag stamgäst vid tredje besöket. Då stod min obeställda beställning på bordet innan jag hann säga något, beställa. Jag log. Visste att nu hade jag blivit stamgäst. Det är att förvalta den stolen och det innehållet.
Jag lär känna platsen, innehållet, människorna och det förgyller min semester, resa och mitt äventyr. Jag gör mig hemmastadd och får en utkiksplats.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
