Jag lyssnar på nyheterna. Pojkar presterar sämre än flickor. Det skapas en antipluggatmosfär. De lyckas heller inte med sina avgångsbetyg, många är underkända. Då eleven får tala säger eleven att eleven är lat och gör i sista minuten.
Får jag vända på det?
Jag hör en elev göra sig själv till problemet bakom påståendet att pojkar gör sämre ifrån sig. Jag ser med oro på detta att eleven gör sig själv skyldig – Jag är lat, gör i sista minuten – och jag räds den förmågan eleven har – den att göra sig själv till problemet. Jag ställer mig också frågan om skolan förmår skapa utmaningar och härbärgera elevernas frustration då man ska lära. Jag tror ibland att vi skyddar eleverna ifrån lärandet, packeterar det repeterande och mer av samma. Det är inte något framgångskoncept. Jag undrar så om World-of-Warcraft skulle fungerar så attraktivt om det vore enkelt och inte innebar utmaningar och omtänkande nytänkande.
Nej, jag tror inte helt och fullt ut att eleven bär ansvaret för sina misslyckanden. Jag tror inte på påståenden! Jag tycker att påståenden ska ifrågasättas och undersökas, vara varningslampa och sätta ljus över något som måste läggas på bordet och få bli undersökt från alla håll och kanter.
Jag tror på undervisning som prövar nytt, gör om – ja jag tror på omtänkandet, förändringen och andra försök att pröva nytt och göra det ofta. Undervisningen ska samspela med eleverna.Måste göra det.
Jag är väldigt trött på elevernas ansvar och brister, väldigt trött på att skolan inte skapar förväntningar och utmanar det som eleverna kan. Jag undrar hur det är att vara elev.
Vilka brister har du lilla vän?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Gud så bra du skriver. Själv funderar jag mycket på detta att vara grabb. Om jag vrider tillbaka klockan 45 år, visst var jag lat men jag hade en omgivning som sporrade mig.
Var finns föräldrar och lärare som sporra dagens unga grabbar? Ska alla bli mediamänniskor eller finns det förebilder som kan leda in dem på teknik som i min ungdom.
Är, Gud förbjude, skolan för dominerad av ett tänkande som inte leder fram till att grabbar ser sin framtid?
Vet inte, men det var några mossiga funderingar en onsdagskväll av Plura.
Hej Plura, tack för skrivuppmuntran – den behöver vi tillsammans. Hur blir jag förstådd? Och så gensvarar du mig bekräftande. Ett anslag vi ska ha i förhållande till eleverna. Jag tror skolans problem är att vi inte ser det eleverna kommer in i med till skolan. Då har skolan markerat en brandvägg mot verkligheten. Det gör också att eleverna måste förstå skolan och inte skolan förstå verkligheten. Jag tror ibland att skolan är tråkig. Och jag tror visst att skolan kan bli en plats för aktivt deltagande och lärande. Anne-Marie