– Hej, och välkomna! säger busschauffören.
– Men åh, tack!
– Hej, välkommen in, säger busschauffören.
Jag sitter längst fram för att lyssna in hur varje resenär tas emot som en gäst. Jag kan inte låta bli att säga något, bejaka det som sker. Då säger busschauffören:
– Jag älskar mitt arbete. Jag verkligen älskar det!
Med en märklig känsla av hopp reser jag med en buss in i vilken alla välkomnats med en chaufför som älskar sitt jobb. Finner plötsligt att jag älskar att åka buss!
Plötsligt vänder sig busschauffören till mig. Alldeles nyss hade hon välkomnat in en skolelev.
– De är väldigt duktiga resenärer, skoleleverna, säger hon.
– Berätta, frågar jag.
– Då åker buss och klarar det så bra, uppför sig så trevligt och tar sig till sina skolor. Jag tycker de är väldigt duktiga.
Jag ska snart hoppa av bussen. Framme vid min skola. Leende går jag den till mötes.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
