Fyraåringen har en sedel i handen. Fyraåringen står framför mängderna av godis. Rader upp och rader längs med. Fyraåringen tittar noggrant på varje godis. En stor påse i handen. En alldeles för stor påse för en liten fyraåring. Till det alla valmöjligheterna. Jag följer med. Jag har förmånen att vara med. Jag drar ned på min egen takt. Och min egen förslagsiver. Då fyraåringen handlat klart ligger det sju bitar i påsen. Vi går till kassan. Betalar.
Jag har tänkt på den här stunden många gånger. Valmöjligheterna och möjligheten att fylla en påse som man gjort så stor att om man tar sju bitar ser de ut att nästan vara alldeles för lite. Men tillräckligt mycket för en fyraåring.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
