Då jag får möjligheten att vara tillsammans med mycket små barn funderar jag mycket över den nutid de befinner sig i och den framtid jag tycks se och skapa. Barn sitter nära när de upptäcker och de relaterar genom att vilja dela och få oss att delta. Det handlar mer om gemenskap i nuet än om att lära sig för det framtida. Och ändå är vi där vi vuxna och gör framtid av det nu som barnen befinner sig i. Barn utmanar oss med att kräva närvaro här och nu. Inte distansen som kommer med att vi anar deras framtid och börjar dra alltför stora växlar av det vi tror oss se in i.
Vi kan och ska naturligtvis som pedagoger möjliggöra för det kommande, ordna miljöer som utvecklar barnens lekar och kognitiva utveckling – det är en professionell hållning och ett professionellt uppdrag. Men det kräver att vi är där barnen är för att se, närvara, delta och förstå vad det är barn intresserar sig för och hur vi själva bidrar till det som sker här och nu. Genom närvaro, kontakt och delat intresse.