Tvärstannade framför boken Sagornas Stickbok av Celia B Dackenberg. Tog upp den och började läsa. Om raggsockan ur Olles Skidfärd, om ränderna i Too-tickis tröja och ja, jag köpte boken. Jag föll pladask.
Jag brukade sticka tröjor, vantar i mängder en gång i tiden. Nu följer jag Öpedagogens stickproduktion. Och ofta tänker jag att jag borde börja igen. Det var vilsamt och kreativt, många tankar som följde med händerna och det tar tid. Jag gillar när saker tar tid. Det är därför jag bakar bröd. Det tar tid. Går inte att forcera och ha bråttom.
Jag läser i ”Sagornas stickbok” om ränderna:
”Vi förknippar gärna ränderna med vågor och vatten. En linje på ett papper blir genast en horisont. Allt vi tar med när vi beger oss till stranden för att möta det oändliga och outgrundliga havet är också randigt. Alltifrån de tält man slog upp på badstränderna förr till de parasoller och vilstolar vi kånkar med oss idag. I slutet av 1800-talet när intresset för friluftsliv slog igenom och bad i det vira blev något nytt var också baddräkterna randiga.”
Och ja, jag kommer att läsa den. Kanske också sticka något. Språket är vackert och allt vävs samman och blir större, berättelserna gör så. Sammanhang och mening breddar. Och vill vi kan vi ta boken till skolan. Den passar in i flera kursplaner: bild, textilslöjd, svenska och historia.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
