Vi snackar alltid om framtiden i skolan. Och det är väl gott så. Det är en slags horisont. Men det finns framtider som borde vara dagliga i skolan redan nu. Därför behöver vi titta på hur nära vi är vår egen tid och hur vi ser på den tid vi lever i och tar avstamp ur den. Mobiler är inte framtida. Paddor är inte framtida. Datorn i utbildningen är inte framtida. Dessa redskap och innehåll är nutida.
Vi bör också ta till vår yttersta uppgift att verka för att ALLA elever blir kritiska läsare, lustläsare, brevläsare, digitalläsare, upptäckarläsare, frågeställarläsare, läsundersökare, läs … det är ett gammalt innehåll i skolan, kanske skolans äldsta – och det kan vi undersöka i vår egen tid också. Ingen elev ska behöva gå i skolan utan läsförmåga. Hur vi gör det? Ja, kring den frågan bör vi alla samlas
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
