Man talade en gång i tiden om att barn var som oskrivna blad. Det vara bara att skriva in sig i barnen så visste barnen det vi ville att de skulle veta. Detta var en barnsyn som inte ville barnen illa utan mer hängde samma med den tid som denna barnsyn verkade i. Denna tanke vittnar också om att det fanns en diskussion om hur barn tänkte, hur man lärde barn något över huvudtaget. Man måste sätta in idéer i det ljus och den tid idéerna verkade i.
Men faran är om vi fortsätter att förhålla oss till tanken att vi kan skriva in vad barn ska kunna och inte samspela med det elever och barn kan. Om barn inte får presentera sig och skriva in sig i oss kan vi vuxna inte förvänta oss att vi kan skriva in oss i dem.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
