För många, många år sedan skrev jag till Bodil Malmsten. Det var en text jag ville låna för att den på ett så tydligt sätt visade hur det känns att sakna ett språk. Jag kände den där respekten som man kan göra när man kliver över från att vara läsare till att göra sig synlig med egna ord och riktade. Jag skrev att jag ville låna den för att den kunde få lärare att tänka, känna och fundera. Jag fick ett kort svar som löd ungefär:
Allt det en lärare gör är viktigt och angeläget. Om du vill använda texten för att belysa något som rör skola och utbildning – Varsågod. Var fri att göra det. Ja!
Jag vet att jag kände en slags inre rymd. Författaren Bodil Malmsten visade respekt för yrket lärare och vad som kommer med det. Jag speglade mig i dessa ord. Allt det en lärare gör är viktigt och angeläget. Tack Bodil Malmsten!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
