Ändhållsplats – varför inte vändhållplats

Ändhållplats. Det är ju en vändhållplats. Tåget vänder liksom där. Ändlig är spårresan. Men inte tanken. Vändhållplatsen är vänligare mot mig där jag står. Jag vill hellre tänka vändhållplats än ändhållplats.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Ordförrådet, Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

5 svar på Ändhållsplats – varför inte vändhållplats

  1. Plura skriver:

    Ja fast det kan ha en annan betydelse oxå, ändhållplats alltså.

  2. Anne-Marie skriver:

    Ja, och det är ju inte så roligt. Vad skriver du på Plura? A-m

  3. Plura skriver:

    Det jag avslutade idag efter mer än två års tangenttryckande är en spänningsroman med utgångspunkt i händelser från slutet av sextiotalet, med en uppdiktade serie händelser under en tioårsperiod. Allt bottnat i sexuellt utnyttjande i en farlig cocktail med frikyrklighet som bakgrund.

    Storyn har ett axblock av faktiska inträffade händelser jag vävt ihop den till en egen historia med uppdiktade händelseförlopp. Och allt bottnar i ett bibelord med lydelsen: ”Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick”.

    Och det ser ut som en tanke i dessa dagar.

    Fast nu får jag praktisera den första delen av ordspråket när jag ska till att börjas skriva faktabaserade manus. Fabuleringens tid är slut för denna gång.

  4. Anne-Marie skriver:

    Oj – skönlitterärt. Så spännande. Jag trodde du skrev något för skolan. Men det kanske hamnar under en ung människas ögon… en dag. A-M

  5. Plura skriver:

    Ja, tänka sig – skönlitterärt – en skön avkoppling till all fackprosa. Det är en svårare konst än att skriva fackböcker, som jag ska ge mig på nu. Så jag har stor respekt för de som lyckas slå sig fram i de grenen. Många äro kallade men få utvalda.

    Och det jag ska ge mig på nu har god anknytning till skolan.

Kommentarer är stängda.