Skrivna ord blir för en tid huggna i sten.
Det tänker jag på då jag skriver med en mycket försiktig hand. Jag skriver in ord i stendamm och suddar snabbt ut dem igen. Man får pröva. Och man måste göra. Om man inte för över sina tankar i skriven form, gör dem synliga har man inte vågat språnget från tanke till handling.
Då det gäller skrivande kanske det är precis samma sak som med talet. Det är först då tanken blir uttryckt på pappret som den verkligen är en tanke. En medveten sådan. Tanken blir språk.
Ibland tror jag Vygotiskij kastar historisk sand över oss. Det för att vi ska grusas i ögonen, och gnugga ögonen i händerna, och börja se nytt och omigen.
Märkligt hur före sin tid Vygotskij var. Han är fortfarande före sin tid. Hans tid har inte kommit än.
Men det gör inget. Vi är på väg att förstå.
Anne-Marie,
som tänker kursplan och går till verket idag!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
