Jag lärde mig julväntan då jag var liten. Det fanns inget omedelbart och genast. Skulle man till stan för att köpa julklappar fick man längta till den dagen. Jag frågade – är det idag vi ska åka till stan och köpa julklappar?
Och så fick man vänta för det var inte idag utan i morgon. Då slog man sig ned med sin längtan. Julgranen stod i hörnet och påminde om att något skulle hända tids nog. Och vi ägnade oss åt nedräkningen. Dagen för dagen före dagen före dagen före dagen före …
Det var ingen omedelbar behovstillfredställelse precis på den tiden. Nu ska att ske i ett huj.