Högläsargåvan

Jag väljer att inleda med Auguste Comtes ord då jag tänker och funderar kring högläsningens betydelse.

Högläsningen i knäet på en förälder

Lusten att läsa föds i knäet på föräldern. Läsningen handlar om gemenskap. Denna gemenskap med boken kommer ur gemenskapen med den som läser högt och tillsammans med barnet. Det är också en stund av upptäckt. Som högläsare upptäcker man barnets intresse, det lilla pekfingret kan visa på något som högläsaren inte har sett eller uppmärksammats. Som högläsare får man också ta del av barnets humor, eller för den delen, rädslor. Böcker väcker känslor. Det kommer böckerna att fortsätta att göra. Det är inte farligt och inget som ska undvikas. Det är tryggt att möta faror i knäet på en förälder. Det är också tryggt att veta att den som läser inte förefaller särskilt rädd vilket lär oss att det där farliga nog går att närma sig trots allt.

Högläsningen i skolan

Högläsningen är en gåva. Den bidrar till gemenskapen. Den ska inte beblandas med krav på något annat än att lyssna och delta. Minns då att vi lyssnar på många olika sätt. Några behöver pilla, rita eller göra något annat som hjälper dem att lyssna. I början är barn i skolan ovana. De är vana vid att det de möter genast betyder uppgifter. Men här är det inte så. Högläsningen kommer inte med några uppgifter. Den kommer men en berättelse. Med något att tänka och känna kring.
De där tankarna som lyssnaren känner är som det där som står mellan raderna. Man lyssnar in sig i berättelsen.

Idag vet jag att många får höra att högläsningen kan vi ta bort i skolan. Den behövs inte. Flera lärare har hört av sig rörande just högläsningen. Men att ta bort högläsningen är också att radera möjligheten att möta något tillsammans, skapa gemenskap och ge det upplästa språket ett utrymme.

Ur ett utvecklingsperspektiv kan man alltid tänka att den bok man väljer att högläsa ska vara av det slaget att eleverna ännu inte kan läsa den på egen hand. Den höglästa boken ska därför vara inom räckhåll för elevernas självständiga läsning. Ytterligare en aspekt av högläsningen är att man kan högläsa dagligen men välja noveller eller andra korta berättelser som har sin början och sitt slut under samma lektion. Det går också utmärkt att läsa ett kapitel ur en bok för att presentera den för eleverna.

  • välj en bok som eleverna ännu inte kan läsa på egen hand
  • läs dagligen – åtminstone 20-30 minuter

Hej HOPP kära kollegor.
Anne-Marie Körling

Det här inlägget postades i Bibliotek/Skolbibliotek, BOK: Pojkars läsande och lärande, Boken i undervisningen, Högläsning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.