Att få inblick i – det är att förvalta ett ansvar – låt säga att man måste förhålla sig ansvarsseende.
Den som får inblick i måste förvalta detta väl. Jag tänker att jag fått se, delta och ingå i sammanhang, och om dessa ska jag inte värdera och hantera, utan tänka att jag hade förmånen att möta, se och lära.
Jag har fått uppleva hur det är att bli sedd med alldeles fel glasögon, och kan känna mig maktlös inför den formen av seende. Hur svårt det är att bemöta, och behöver man överhuvudtaget bemöta påhopp och tyckande utan rentav hänvisa detta åter till avsändaren med ansvarsorden ”på återseende”!
Jag funderar över allt det vi ser och förvaltar av våra nästa, våra andra och hur och med vilken rätt vi kan se? Det är en fråga jag ställer mig… och jag letar mycket länge efter svar på frågor som är stora.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det är svårt det här. Om glasögonen är grumliga blir inblicken suddig och fel. Och då tokar det gärna till sig.
Bemötande – ja, ibland kan det var effektivt att bemöta med tystnad. Finns väl inget som kan var mer frustrerande än att inte få reaktion på det som sagts eller skrivts.
Alla har vi en rätt att förvalta det vi kan se – fast ibland kan delete-knappen behövas.