Yrkesvalet – hur ser vi på läraryrket?

– Min dotter slog in på en helt annan bana. Det handlade om forskning och …, berättade han.

– Hmmm, medtänkte jag.

– Men en dag kom hon hem och sa att hon inte längre ville. Hon var ledsen och frågade mig om jag skulle bli ledsen om hon såg sig om efter en annan yrkeskarriär, fortsatte han.

– Hmmm, så kan det bli, nickade jag.

– Ja, då berättade hon att hon ville bli lärare! Och det hemska var att hon trodde att jag skulle bli ledsen. Hur ser vi på yrket lärare? Hur tänker vi om yrket? Vad gör detta yrke så nedvärderat och …?

– Ja, hur talar vi själva om våra arbeten och det vi gör, frågade jag. Hur pratar vi inom yrket om yrket. Vi måste börja där. Lyckönskade du henne till hennes val? frågade jag.

– Ja men självklart. Hon kommer bli en fantastisk lärare, social som hon är och med vilja att utveckla och påverka. Klart hon blir en bra lärare. Klart jag blev glad.

– Ärligt? frågade jag.

– Det är mitt yrke, svarade han. Men klart … Vad har vi gjort med läraryrket? Vad gör det så nedvärderat?

– Vi har uppdrag, svarade jag. Och det uppdrag vi ska ge oss själva är att ansvara för vårt yrke och själva tala stort, varmt, generöst, gott och sant om det. Jag ska ärligen säga att inget av de yrken jag har haft har utmanat mig så mycket som det att vara lärare. Inget! Och så har jag talat om mitt yrke. Med yrkesstolthet. Jag tycker mina elever är värda det. För om inte jag… hur ska de vara stolta över sin utbildning! Det går liksom hand i hand!

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen, Verkligheten. Bookmark the permalink.

2 Responses to Yrkesvalet – hur ser vi på läraryrket?

  1. Plura says:

    Är du inte stolt över det du gör utvecklas du inte. Plura

  2. sspirit says:

    Jaa, det kan man undra hur har det blivit så, att man ”vågar” inte skrika rakt ut att man har valt läraryrket. I dessa tider när yrke- och social status motsvarar pengar det är allmänt känt att man söker sig inte till lärarutbildning för avlöningens skull. Det behövs mycket mera och någonting helt annat för att trivas med yrket och vara stolt över det.
    Sen är ju så att en hel del som går igenom utbildningen med en romantiserad bild i huvudet av vad det innebär att vara lärare. Och när verkligheten slår in antingen lämnar yrket orkeslösa eller gnäller och smutskastar hela kåren av ren frustration. Och som i alla branscher tystas ner de som verkligen kämpar, de riktiga hjältar som av för mycket ödmjukhet visar sig inte i rampljuset i tid och otid.

    Kanske är de inte fel ute i de länder där lärarna utvärderas var 5 år. T.ex. som nyexaminerad lärare har man grad 3 i kompetens och en viss lön. Efter 5 år är det dags att går igenom Skolverketsinspektioner till lektioner , examen ,o.s.v. Är man godkänt blir man lärare grad 2 och får man ökad lön. Är man inte, då har man en ny chans om ett år och blir inte bättre den andra gången kan man jobba bara som obehörig lärare och med minimum lön. Och så fortsätter man.

    Sen kan jag tycka att om man känner sig redo för att gå igenom graderingen tidigare än 5 år borde man få chansen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.