… det är en hel del som ringer och lärarutvecklingspratar med mig. Det rings och det tycker jag om. Någon ringer väldigt ofta och då tycker jag om det väldigt ofta.
– Stör jag ditt lärartänk, frågar den som ringer ibland.
– Stör? Tvärtom, jag vill bli påmind om allt det vi gör, klampa in med ditt lärartänk så möts vi, brukar jag svara.
Ibland får jag sms med bilder av undervisningar och lyckliga lärarrop ”Anne-Marie, kolla här, vi prövar…” och jag vet inget som gör mig lyckligare.
Sen sitter jag och funderar över varför jag blir så glad.
– Anne-Marie, varför blir du så glad?
Så frågar jag mig själv. Och så tänker jag på de där eleverna som får viljelära och skrattutbildas, gravallvarliggrubbla och tänka-tänka-prata-prata-utvecklas och det tillsammans med en lärare som verkar njuta av sitt arbete. Som ger mig en liten inblick i det vardagliga och det vackra. Jag skickar genast tillbaka ett sms: