Resan mot staden!

På pendeltåget sitter jag och ler åt ett samtal som två förs mellan två personer. Jag har inget med samtalet att göra. Men jag ler ändå. Det slutar med att jag blir bjuden att ingå i samtalet. Det tycker jag om. Vi kanske kan visa oss mer intresserade tänker jag. Det gör att vi visar vårt intresse. Intresse skapar ingångar. Innan jag når min station har jag talat om globalisering, studier och hur det är att studera saker och ting. Samtalet gav mig en känsla av hopp. Vi kan mötas vi människor.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.