Resan mot staden!

På pendeltåget sitter jag och ler åt ett samtal som två förs mellan två personer. Jag har inget med samtalet att göra. Men jag ler ändå. Det slutar med att jag blir bjuden att ingå i samtalet. Det tycker jag om. Vi kanske kan visa oss mer intresserade tänker jag. Det gör att vi visar vårt intresse. Intresse skapar ingångar. Innan jag når min station har jag talat om globalisering, studier och hur det är att studera saker och ting. Samtalet gav mig en känsla av hopp. Vi kan mötas vi människor.

This entry was posted in Barns rättigheter. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.