Det saknade av de saknade

Det saknade av de saknade.

Jag minns en kaffekopp på ett köksbord. Intill en tidning. Kaffet hade torkat in i kaffekoppen. I bottnen förtjocknade kaffet till något hårt. Skeden satt fast på fatet. Också ingjuten i kaffekoppens tystnad. Tidningen har fel datum. Alldeles fel nyheter ligger på köksbordet. Den avskavda pennan, de flagnade mörka partierna vilka fingrar har nött fram ur det gula vilade över det olösta korsordet. Det är det stummas språk då någon har lämnat.  Det vittnade om liv.

Och varsamt lyfter jag alltsammans ur tiden och in i minnet.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Sorg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

1 svar på Det saknade av de saknade

  1. Cecilia Bengtsson skriver:

    Så vackert och poetiskt. Läser sakta varje ord. Tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.