Jag tänkte om mitt tidigare inlägg. Vad är pyssel? Om vi tror att pyssel har med något kvinnligt att göra så tycker jag att vi kan utveckla förståelsen flirtkulorna! Jag ser också hur tomtarna blir karikatyrer av fåniga män i röda rockar och helskägg av bomull. Änglarna som hänger blir vackra kvinnobilder med änglahår och röda munnar.
Var finns pojkarnas kreativa sida? Får tomtarna stå i mål i något spel? Får lyktorna vara krigsljus? Vad händer om deras tomtar blir något annat? Spelmarkörer i ett spel? Vad är det vi gör? Hur begränsar vi paletten för pojkar och för flickor? Varför gör vi det? Vad kan tillföras? Vad tillåter vi? Alltså vad är att pyssla? Kanske vi kan kreativt tänka: Flirta lite med julpysslet! Vad blir nytt detta år? Vad är en pojke och vad är en flicka? Vad betyder pepparkakshjärtat för oss oavsett? Vad är jul? Är det en kvinnlig jul? En manlig jul? Vad gör vi med våra föreställningar? Vilka dominerar? Varför då?
Jag har elever! Så tänker jag ofta.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag vet inte hur detta påminner mig om en liten bror som såg sin något äldre bror deltaga i ett lucia-tåg, men det gör det.
Den lille brodern var, som små människor ibland är, inte helt så tagen av den högtidliga stämningen som de vuxna. Lucian kom först, sen tärnorna, alla med glitter och ljus och allt. Sen kom stjärngossarna, i sina strutar med pappersstjärnor i händerna. Flera av dem var lite ledsna för att flickorna fick lysa och de fick nöja sig med papp, och de kände sig lite fåniga i sina strutar. Som man ju kan göra.
Lillebroren lyfte magiskt av dem denna ledsnad med sitt förtjusta utrop när stjärngossarna gjorde entré:
-Titta mamma! Storebror är en trollkarl!
De kurande smågenerade stjärngossarna var i ett andetag förvandlade till rakryggade, stolta trollkarlar som svängde sina trollspön och nobelt bar upp sina trollkarlshattar.
Jag tror min koppling var att det handlar mycket om hur man känner sig.