Men tänker jag – så mina R och S tangenter har nötts ned. Jag trycker alldeles för ofta på dessa bokstäver. Vissa bokstäver skriver jag nästan aldrig med. Så X blir tydligare i förhållande till de som långsamt nöts ned och erkänns som så vanliga att de knappast märks i orden. Men ett underbart ord med några X i är alltid bra.
Men vänta. Om jag tänker i matematikspråk så är x och y verkligen högintressanta. Alltså kan mitt tangentbord synliggöra att jag inte är matematiskt språkbevandrad. Om jag vore matematiker tror jag att spännande skillnader skulle synliggöras. Hur nött skulle inte Y-tangenten vara, hur främmande skulle inte X bli i sin otydliga kontur. Allt är språk! Också det som möjliggör det.
Mitt tangentbord. Min penna. Mina bokstäver. Hur jag huserar, blandar dem som kort, och hur jag förälskar mig i det som går att göra. Tralla la!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
