De försvinnande pengarna

Postat den 28/12/2010 av Anne-Marie Körling

Min farfar skrev en gång en sång om en femöring.

Och den femöringen kunde generera hur många saker som helst om den låg i ett barns hand. Jag minns att jag fick ta alla småmynt ur min mammas portmonä då jag var liten. Femöringar och tioöringar var det fritt fram att ta. Dem lade jag genast i min spargris. Jag samlade pengar till en hund. Varje dag räknade jag mynt. Jag insåg att min mamma tyckte pengarna var värdelösa och mer ställde till det. Nu vankas 200 kronors sedeln och många kan tycka och tänka om den. Något säger det om alltsammans. Jag undrar vem som får lov att pryda en sådan valör?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hundens vanor liknar mina
  2. Leka och fantisera mellan raderna
  3. De pedagogiska samtalen – ett måste!
Det här inlägget postades i Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.