Att bli jämförd med någon skapar alltid problem. Då skapar jämförelsen tävlan. Om två syskon jämförs med varandra så bygger föräldrarna in konkurrensen mellan syskonen. Sedan följer den med genom livet som en mäktig påverkan också i andra relationer. Se till mig som jag är, kanske är ett värdigare tankesätt.
Barn blir också generellt jämförda med andra barn. Det historiska barnet brukar få gloria och beskrivas som ett under av gott uppförande. Historien gör så med historierna om – det smutsiga skavs bort och fram träder det mycket ädla. Sen är det ju en annan sak att världen vill ha ett speciellt barn och i en speciell tid. Ibland har barn varit blanka, tomma och innehållslösa för att i nästa tid göras till små kopior av de vuxna, vilket också krävde klädsel och samma kunnande. Det stackars onda barnet som föddes med sitt syndaarv krävde av vuxenvärlden att det gjordes gott genom att man slog det och låste in det, ja allt för det där onda som skulle växa bort men som istället växte in. Det är nog bra att ha koll på hur synen på barn förändras. Idag jämför vi också barn, men då vad som finns av kapital inne i deras huvuden, och så kan nationerna tävla om den bästa kunskapstillväxten.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
