Barn tycker om att göra saker ihop med andra. Det är ett slags naturligt varande. Intill en annan, någon man kan prata sig ihop med och förstå världen tillsammans med. Språket utvecklas mellan två, tre och fyra. I skolan sitter elever oftast ensamma, ska förstå saker och ting inne i sina ensamma huvuden och tystas då de pratar. Skolan måste därför förstå och tillåta elever att göra saker och ting ihop, prata sig till förståelse och kanske lära dem att prata med sig själva för att förstå saker och ting.
Det är en aning motsägelsefullt att lärare isolerar elever från varandra i klassrum men under rastvaktandet oroar sig över elever som går ensamma.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
