Skolutveckling: Att gräva där man står

Jag har många skolutvecklingstankar. Kan inte beröra någonting utan att tänka hur jag kan göra mer av det jag har och får. Skolmaten skulle jag definitivt göra mer av om jag kunde. Barn behöver mat. Sverige har fantastiska tankar om att ge barn näringsriktig mat och är i världsskoleunika då det gäller våra skolmatsalar. Barn behöver mycket tid med vuxna och jag tänker att skolmatsalen kan bli en verklig plats för möten, samtal och gemenskap såväl med sina sinnen som med samvaron med andra som äter. Snacka om social träning. Att äta ihop med andra. Jag skulle definitivt lägga om alla raster så att ingen rast hörde ihop med maten utan att maten fick eleverna äta i lugn och ro med sin lärare. Inget jäkt.

Jag skulle göra mer av alla möten i skolan. Det vill säga alla vuxna skulle få daglig kunskap om sin betydelse för barn och ungdomar. Och möten tänker jag mig de möten man gör i korridorer och på skolgårdar, i klassrum och på språng mot kopiatorn.

Jag skulle ständigt se till att språket kring barn blev värdigt, att man talar till barn så ofta som man någonsin kan. Men också lämnar dem ifred så de får leka och göra sådant som barn inte kan ha vuxna som klampar in i och är alldeles för fostransorienterade och kunskapspåfyllande i sin attityd.

Jag kan räkna upp massor av områden som inte kräver mer resurser utan snarare mer av medvetenhet. Det handlar om att få tro på sin yrkesroll och fullt ut tro på det man gör.