Hurdan var jag som barn,
ja,
lite minns jag ju,
och det jag minns är
att jag tyckte om många,
många tanter och farbröder som man sa.
Blickar som man kunde möta,
och som man växer av.
För jag tror ju det,
att om man inte som barn möter blickar,
då är det knappt att man växer.
Blickarna är maten för barn.
/… /
När livet hänger på att bli sedd,
som man talar så mycket om idag,
det är när man är liten.
För när man är liten
vet man ju inte riktigt säkert
att man lever och finns,
för det gör man inte,
man vet inte det,
man är så tveksam,
Men då, när man möter vänliga,
i alla fall inte elaka blickar,
ja,
då upptäcker man det!
Jag finns, jag finns!
Och så hoppar man iväg!
Normala friska barn går inte,
de hoppar!
Vardagsvänlighet och blickar,
det är det man växer av.
För lite av den sorten får barn idag.
¤¤¤¤¤ av Gerda Antti, ur hennes bok; Min man David, 2008 ¤¤¤¤
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Hej! Anttis dikt är ju bara för
underbar att läsa, uppleva, åter-
uppleva: ren, klar, träffsäker.
Barnets perspektiv: ändligt och
oändligt.
Fast:
”…att vara barn är inget till-
stånd, det är en rörelse, en pro-
cess…”
Hm. Vem skrev det?
Kanske Key.
Visst är det viktigt att bli
sedd som barn.
Jag minns det.
Minns hur jag lärde mig att knyta
mina skosnören själv.
Löste upp dem.
Knöt igen.
Löste upp.
Alltid i närheten av någon
vuxen.
Ville bli sedd.
Ville beröm.
Jag kan själv.
Världen, sinnena och tillvaron
vidgades.
En underbar mänsklig känsla.
Gillar presidentparet Obamas sammanfattning om
barnuppfostran (hm, ålderdomligt och gruvligt
ord…): att ge sina barn både ”rötter och vingar”.
Ungefär så.
Hej Thord,
din text är underbar och jag gör ett eget blogginlägg om den. Jag är väl lite tveksam till det lärande som bekräftas av annat än deltagande och aktivitet – beröm är man inlärd att få – och jag pratar ganska mycket om det. Men att vara sedd är en viktig mänsklig gåva från en annan som ser. Man kan se rätt och man kan se fel, ser man med välmening och näring ser man bra tänker jag. Jag älskar de där orden av Obama också. Vingar och rötter, rötter och vingar. Så enkelt men så svårt.
Anne-Marie