Också de i samma rum får uppleva ensamhet runt mig då jag skriver. Jag har huvudet fullt av meningar och texter, kapitel och rubriker och även om jag inte sitter vid mitt tangentbord skriver jag på något. De som inte är i min omedelbara närhet märker min tystnad och min oförmåga till kontakt. Jag har nu lämnat mitt alldeles sista manus till slutlighetens punkt och snart står boken färdig, liggande i läsarens händer.
Jag vill tacka för tålmodighet – tack mina barn, mina närmaste, mina vänner … tack släkt och tack … och jag kravlar mig nu ut i det sociala livet igen.
Välkommen tillbaka, käraste Anne -Marie!
Tusen tack Sspirit. A-M