Kateder och kunskapssynen – ett inlägg i repris!

Det är märkligt att just katedern ska symbolisera lärarens undervisning. Det är inte katedern i sig som är undervisning utan lärarens roll i klassrummet. Jag vill inte ha en kateder. Jag vill ha undervisning i många konstellationer. Fullt ut. Jag räknar med att jag ska undervisa. Det är just undervisandet som är roligt och utvecklande. Eleverna ska få möjligheter att lära genom att se sin lärare göra. Jag undervisar genom att åskådliggöra mitt tänk, skriva modeller och skapa goda undervisande fokus att samtala, göra, tänka, grubbla och utgå ifrån.

Katedern finns inte i mitt klassrum, men jag har haft såväl skolinspektion som skolverket på flera besök för att just titta på undervisningen och samspelet med eleverna. Det är så mycket utanförtyckande om klassrum och lärande. Då vi för in gamla begrepp skapas gamla och föråldrade bilder. Det betyder att ett klassrum kan bli organiserat utifrån katedertänket, det som vi en gång minns i våra egna klassrum. Jag tror att det är en fara. Eleverna ska inte rikta sig mot ett håll utan mot flera håll, mot klasskamrater och in i lärande och utvecklande undervisningar.

Läraren ska naturligtvis undervisa – det tror jag de flesta lärare gör – och samtidigt finnas intill eleverna då de arbetar. Jag tror mycket lite på självständiga arbeten, utan mer på ett klassrum som skapas av lärande gemenskap, tydliga undervisande fokus och eleverna i mångstämmiga konstellationer. Lärandet för mig är rörligt, muntligt och processande. Läraren är mitt i detta.