Jag var av en händelse borta från skolvärlden i tre månader. Det var en märklig upplevelse att vara avskuren från skolaktiviteterna. Då det talas om skolutveckling och skolans långsamhet i frågorna som berör det är jag av en helt annan åsikt. Jag märkte att jag fort försvann ut ur skolsystemet då jag inte dagligdags befann mig mitt i det, och då jag kom tillbaka syntes mig så mycket förändrat att jag fick en aning gungfly under fötterna – hade jag varit borta för länge?
Med detta vill jag säga att en del saker inte förändras alls medan andra saker förändras med en sådan fart att man nästan inte förnimmer den. Jag tror att det handlar om att skolan faktiskt är en social mötesplats för mångfald, vilket gör att frågorna av pedagogiska slag är dagliga och ständiga och att elever och lärare påverkar verksamheter utan att egentligen inse det.
Också att försvinna ifrån klassrummet är en stor förflyttning. Inget arbete har krävt så mycket av mig som klassrumsarbete och lärartjänst. Det är som att ha tusen bollar i luften samtidigt och lära sig fokusera på en eller två men hålla liv i de som fortfarande vill studsa och bolla. Jag kan svårligen hitta ett kreativare och mer utmanande arbete – som det läraryrket möjliggör.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
