Ett sista nummer av News of the World. Man trycker 2 millioner extra av detta nummer. Och visst köper folk. Själv tar jag plötsligt två nummer av en tidning vars öde jag följt intensivt de sista tio dagarna. Det är så med nyheter, här fungerar det också som kitt och samtalsämne, alla talar om tidningen.
– Spare me one! säger folk som verkligen köper ett sista nummer. Tidningen News of the World har funnits 1843.
Att en tidning läggs ned är förstås något mycket anmärkningsvärt. Och någonstans tänker jag på alla ord som nu flyger mer än fria. De kanske var för förpackade i en tidningsform där de kom att tjäna andra syften än att säga sanningen. Att reklamfinansieringen också kan styra är ibland en ren och skär tröst. Åtminstone ibland. Det sista numret har inga annonser alls. Nu återstår bara att tvätta och kratta i den hunger efter sensationella nyheter som varje journalist måste ta ställning till. Hur långt kan man gå? Och hur långt kan man krävas att gå?
News of the world måste framstå som ett varnande exempel – att falla på eget grepp! Satt i relation att den är 168 år gammal och med en mängd journalister som vill sitt yrke väl är det mycket sorgligt. Jag tänker också att vi läsare har ett ansvar – den att inte köpa lösnummer där människors öden ligger för alldeles för öppen ridå!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
