Korna slutade aldrig att blänga …

 

… fast jag viftade med armarna och hoppade och studsade på andra sidan stängslet. Jag sjöng också en liten kovisa för dem. Till slut var där så många kor som lyssnade att jag kände mig malplacerad. Om någon hade sett mig så hade de säkert trott att jag var lärare. Jag menar – jag visade än hit än dit och munnen gick på av bara farten.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.