Jag kom in i ett stort rum. I prydlig ordning låg den bok jag skrev för många år sedan. Det finns många hur i denna bok – hur man kan göra, hur man kan förhålla sig, hur … Mest ser jag boken som en del av en process, ett bollplank, en dialog mellan professionen, innehållet och eleven. Jag vill aldrig skriva någon på näsan, aldrig någonsin underkänna andras idéer bara utmana och krocka med det jag tänker. Allra
helst och oftast tänker jag att vi ska ta varandra i hand vi lärare och blicka ut mot vår yrkeshorisont och våra gränser. Verka för elevernas lärande rätt genom att tänka relation, innehåll och läroplan. Jag blev rörd över att få ingå i ett sammanhang där mina tankar upplevdes mottagna, som ett sammanhang, och där mötet är mer intressant än själva kampen om vems. Allt är process och allt kan påverkas. Kunskaper möter varandra och nytt uppstår. Allt kan samexistera! Tillåt oss!