Barns namn, våra namn och hur vi blir våra namn

Jag hamnade i en lång diskussion om namnets betydelse för identiteten. Det blev ett lustfyllt samtal om hur namn felsägs, feluttalas, felanvänds och alla andra fel som faktiskt kändes långt in i benmärgen. Upprop i aulor där namnet hackades fram och sönder och väckte uppmärksamhet för att utroparen harklade sig och sa:

- Kanske du själv kan uttala ditt namn?

Och om att ändra sitt namn för att bättre bli accepterad dÃ¥ man talar i telefon och fÃ¥r gÃ¥ng efter annan b-o-k-s-t-a … ja… ett a… precis… v-e-r-a sitt efternamn. Vi är vÃ¥ra namn! Ordningen pÃ¥ vÃ¥ra efternamn är ocksÃ¥ viktig. Det sista namnet är efternamnet har jag förstÃ¥tt. Om vi har flera förnamn kan det vara viktigt att ta reda pÃ¥ vilket namn som används som tilltalsnamn.

Jag brukar ta min elevlista och öva mig att högt och ljudligt uttala och säga mina elevers namn. Det gör jag efter varje skoldag också. Jag vill veta att jag själv uttalat namnen på var och en av mina elever och jag vill också komma i kontakt med den spontana berättelse jag kan ge kring barnets lärande under just den dagen. Vi är våra namn. Namnet är oerhört viktigt. En inre och yttre kontakt!

Namnge. Namnvårda. Namna!

Inlägg som berör samma teman:

1. Källkritik: Barns rätt att vara källa!
2. Elevens rätt till sitt namn i skolan
3. Hur blir barns skolliv?
4. Tips: Att ta emot en ny klass och kunna elevens namn
5. Välkomna eleverna, säg deras namn