Det värsta är nog den stora matematiska ärftligheten. Kan inte mamma så har man problem som barn. Kan inte pappa så har man också problem men inte precis lika stora som om mamman har problem med matematiken. Är man tjej är det helt ok att inte riktigt kunna matematik. Det sitter liksom i generna. Är man pojke kan man fixa matematiken men inte läsa uppgifterna för killar läser inte. Sedan skriver vi in det här i stenarna som omsluter skolan istället för att ifrågasätta varifrån vi fick våra djupt rotade föreställningar ifrån. Och om det finns en gnutta sanning i det jag skrivit här har vi underbara uppdrag att börja se vad vi inom yrket kan förändra så att eleverna får lära sig. Skolan är för alla. Ämnena är också det. Matematiken går att dela. Svenska går att fatta!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Matematik har en lång kedja av kunskaper som bygger på kunskaper. När någon tror sig om att inte kunna istället för att kraftsamla för att komma vidare så blir sen hela resterande resan så tung. Där har vi lärare en viktig roll i att komma in och bryta det negativa mönstret tidigt. Alla orkar och vill väl inte tränga ända ner till den riktigt kraftfulla matematiken men det finns en enorm potential för alla i att förstå mycket mer.
Jag är så sorgsen att jag gick så länge i skolan utan att förstå ämnet, innehållet och kreativiteten. Jag fick matematiken av Lärarhögskolan. Det är jag evigt tacksam för. Jag fick ett helt område att utforska för resten av mitt liv.
Det underbara är ju att det inte finns någon biologisk skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller matemaiktlärandet. Barn har en dynamisk hjärna.
Ditt lilla blogginlägg speglar bara de könssterotypa mönster som finns och har inget med den faktiska verkligheten. Därför borde pedagoger ta till sig de nya forsknings rönen i neurovetenskapen.
Jag tror inte på skillnaderna. Jag tror på omvärldens intutande av föreställningar att leva upp till eller gömma sig bakom. Jag är trött på att saker och ting förklaras utan att åtgärdas eller ifrågasättas. Jag tror på matematiken och jag tror den är något för var och en av oss. Oavsett.
Bra Anne-Marie, det gör inte jag heller.
Tyvärr är det allt för många därute som gör det. Låt oss envetet bryta ned föreställningar.