DOKUMENTERA ÖDSIGHETEN PÅ OFFENTLIGA PLATSER OCH RUM
EN FOTOGRAFERINGSTUR BLAND DE ÖDSLIGA OCH ÄNDÅ MITT I ALLTSAMMANS!
ÖMMAR SÅ FÖRFÄRLIGT FÖR ENSAMMA SMÅ TANTER OCH FARBRÖDER SOM STANNAR TILL EN LÅNG STUND OCH SER SIG OMKRING OCH SEDAN FORTSÄTTER SIN PROMENAD! JAG TYCKER MAN SKA HÄLSA OCH SPRIDA LITE VÄRME MED ORD! DET ÄR EN SÅDAN LITEN GÅVA! OCH GENSVARET ÄR ALLTID SÅ STORT - ETT LEENDE!
KONTAKT SKA VARA GOD OCH DEN SKA GÖRA GOTT! ETT ORD, EN HEL MENING, ETT INNEHÅLL, EN HAND I EN HAND, BERÖRING, NÅGOT VACKERT SOM MAN VILL SIN NÄSTA! SÅ TÄNKER JAG!
En av dessa dagar såg jag en mycket ensam man
stå mitt ibland alla andra som också var ganska
ensamma. Men till skillnad från de andra så gjorde
den ensamma mannen något som man inte får
i denna ensamma tid. Han pratade högt för sig själv.
Ut mot ingen. Eller till oss alla.
Det kanske kan tyckas en aning udda och avvikande,
men en mänsklig tystnad är större än något annat,
tänker jag, och boten finns i talandet och lyssnandet.
Denne man talade på sitt språk.
Jag kunde inte förstå. Jag har inte redskapen att förstå.
Men jag förstår det ensamma.
Jag förstår när språket, det egna, inte blir begripet.
Den ensamheten förstår jag mig på.
Då,
mitt i alltsammans,
kom en man i medelåldern,
i kostym och portfölj,
och ställde sig mitt i mot denne talade man
och härmade honom,
lipade åt honom,
och visade i övrigt sin avsky!
Jag stod alldeles stilla.
Skämdes över det omänskliga förhållningssättet.
Jag insåg att mot detta har jag inget
skydd, inget alls.
Jag är inte vaccinerad mot svininfluensan!
Anne-Marie
