Min son arbetade en tid i en liten närlivsöppetallatiderpådygnetbutik.
Han har ett stort hjärta.
Detta hjärta håller han styr på.
Han lade vinn om att lära känna sina kunder.
Efter tredje kundbesöket visste han vad kunden köpte
och lade fram detta på disken innan kunden begärt det.
Och de frusna,
de kallnade människorna,
hade han värme för.
Han benämnde dem med namn.
Och det var stort att se
hur mycket ett namn
kan göra för en annan människa.
Det namnlösa förhållningssättet
är ytterst exkluderande.
Då jag gick med min son på Stockholms gator
stannade vi nästan lite varstans,
det hälsades på fyraåringar, gamla gubbar,
tanten med rullatorn,
den jäktande småbarnsföräldern,
den kostymklädde!
Man kan göra så mycket med så lite,
tänker jag.
Vi kan namnge varandra!
Anne-Marie