Fostran är ansvaret i samspelet

Jag tänker att vi gör fostran till ett eget objekt. Det kan det aldrig vara. Vi kan aldrig exkludera oss själva och göra oss till uppfostrare. Vi blir till i mötet. Hur vi är mot barn är hur barn uppfattar vad som gäller och hur vi gör då vi möter varandra är fostrande. Därför vilar ansvaret hos den vuxne. Vi ska inte uppfostra någon – vi kan samfostra i gemenskap. Låt oss kalla det samvara!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.