Luciamorgon idag och ur minnet!

Tände ljus, sjöng Gläns över sjö och strand, pillade ut russinen ur kakan, knaprade i mig två skånska pepparkakor, snavade på ett glittersnöre, tappade batteriet till det där lilla ljuset som man får hålla i handen, kliade mig i håret och tyckte glittret var läskigt kliigt.. och mindes tillbaka:

I alla mina barndomsår var jag Lucia på ett ålderdomshem. Det var min mormor och hennes syförening som ordnade detta. Jag tror att jag var Lucia i säkert 15 års tid. Alltså 15 gånger. De gamla tanterna och farbröderna i den vackra salen nickade alltid till och mindes tillbaka över de andra åren de sett Lucia. Då talade de om åren före krigen, före jag var född, före, före… och därigenom blev den Lucia för idag också en Lucia för igår. Jag fick gå omkring och vara Lucia för alla. En gång då vi var för små för att vara Lucior ville sjuksköterskorna att vi också skulle gå in till de sängliggande gamla. Det gjorde vi. Med våra små barnfötter och små tindrande sinnen klev vi in i det ålderdomliga och slutgiltiga.

Det slutade med förskräckelse. En liten tärna började storgråta då en tant skrek att hon ville äta upp små barn! Jag skälvde till av rädsla då en annan skrek att – Ta bort ohyran från mitt rum – jag hatar allt som har med Lucia att göra och speciellt BAAAAAAAAAAAARRRRN! Då sprang vi ut i korridoren och alltsammans slutade med att en liten Luciatrupp satt och skakade i sjuksköterskornas egna lilla personalkrypin. Där fick vi knapra i oss tre pepparkakor som plåster på såren och ur den knastriga radion hördes de blida Luciatonerna – naaaaaaaaaaaaatt över Siiiiiiiiiiiiiiiiiiioooooooooon!

Anne-Marie