Vågar vi diskutera pedagogik i skolan?

Ibland undrar jag om vi verkligen vågar lyfta pedagogiska frågor, skapa rymd i vår egen skoldebatt i skolan, ge luft åt systemet skola, tänka och tycka, fråga och pröva. Vi har våra pedagogiska diskussioner inskrivna i läroplanen Lgr 11. Vi får därmed möjlighet skapa lite röra i vårt eget inre system. Kan vi tillåta det?

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vågar vi diskutera pedagogik i skolan?

  1. Thomas de Ming skriver:

    Kan personligen se vissa strömningar som bygger på att man måste ha en viss bakgrund eller titel för att få höja sin stämma i didaktikdialogen (som ofta urartar till debatt 🙂

    Jag kan också se att lösningar av typen ”låta lärarna vara ifred” inte har en helt genomtänkt problemformulering 🙂

    Jag tror, som jag anar att även du tänker A-M, att rörelse, idéutbyte och experimenterande i ett dynamiskt nätverk av många individer med helt olika erfarenheter, perspektiv och expertiser (som sträcker sig över alla gränser både inom och utom skolans formella struktur) är av goda.
    Jag tror också att motsatsen ger ännu mindre ”frid” för lärarna.

  2. Anne-Marie skriver:

    Ja, jag tänker att diskussionen måste vara tillåtande. Vi är varandras lösningar och hinder. Vi måste också våga tillåta att frågorna kommer inifrån skolan, inte bara utifrån. Vi har en mängd saker som vi själva står närmast och som vi säkert kan tala djupare och mer reflekterat kring. Vi måste också möta mångkulturen i lärarkåren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.