Jag minns då vi gav min mormor en microvågsugn. Det var ju så användbart. Microvågsugnarna gjorde paradmarsch in i vartenda svenskt kök. Men inte i min mormors. Hon frågade inte efter en sådan. Men hon fick en.
Jag minns vad jag lärde mig i min mormors kök. Jag lärde mig att rengöra syltburkar för konservering. Jag kokade burkar och sedan fyllde man dem med allehanda sylter, marmelader eller geléer. Sedan kokade man burken med innehållet igen. Det tryckkokades. Burkarna höll innehållet i evigheter. De stod sedan i källarmörkret och suktade med sitt allt det gottiga. Vinteräpplena låg också där. Omsorgsfullt i trälådor, utan att få liggskador på tidningspapper, utan att bli klämda genom att ligga för tätt, det var stora avstånd. Vinteräpplena höll sig till vinter. På jularna togs det upp ett äpple eller ett helt fat med äpplen. Det var gottigott. Jag känner mig lycklig att jag har sådana minnen. Ibland undrar jag om inte vi skulle lära oss sånt igen. Vem vet vilka tider vi kan komma att prövas i.
Då min mormor började ända sina dagar var hon mycket gammal. De sista dagarna i hennes hem bakade jag en kaka i hennes ugn. Det var för att liksom ge henne tillbaka dofterna av det kök hon alltid, alltid skapade något i.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
I min mormors kök fanns ett stort skafferi. Som ett helt rum man gick in i. Kallt, det låg i en påbyggd del av huset, som även innehöll köksingången. Där fanns även kylskåpet när hon fick ett, och på kylskåpet stod en vanna med mjölk. Vi hämtade mjölken hos Karlssons tvärsöver vägen, i kylrummet i lagårn. Mjölken hälldes i glasvannan för att grädden skulle separeras. Nästa morgon skummade vi av grädden och drack mjölken.
Min mormor var också lärare. Småskollärare. När hon flyttade och inte fick jobb hade hon hushållselever istället. Lanthushållselever. De skulle lära sig hur man tog reda på allt på gården. Äpplen bland annat. Massor med äpplen. Min mor äter inte äppelefterrätter sedan dess, men har alltid gjort dem åt oss.
Ja! Jag känner igen det där. Då får man koka äpplen på annat vis! Nysmaka dem. Må allra bästa Fröken Gunilla. A-M
Hej!
Vad härligt att läsa! Jag är inte uppvuxen på det viset riktigt även om mamma gjorde äppelmos och saft till oss! Däremot när jag träffade min man så levde hans mormor och hon var en riktig husmor, hon tog hand om äpplen, saftade och syltade och gjorde gele´ och marmelader av alla möjliga sorter, hon var också ute i skogen och tog hand om all svamp och nypon och sedan ner med allt i fruktkällaren! Där fick man gå och plocka bland alla burkar som stod hyllvis från golv till tak, underbart! Det bästa är att min svärmor har tagit över det här intresset och då vi bor i samma hus så får familjen fortfarande ta del av allt detta, i samma fruktkällare, äpplena ligger i sina lådor, sylt och gele står i sina kokta glasburkar, svampen ligger torkad och klar! Det är inte lika mycket nu, men det finns så det räcker året ut om man snålar lite! Jag hoppas att jag en dag ska prioritera och ge tid till att fortsätta att fylla källaren, viljan finns!
Hälsningar Lotta