ta en barndom,
lägg den i sol
vänd den sakta i snö
rör sedan försiktigt ner drömmen
om att ingen som lever ska dö
smaka av den med det brutna löftet
att aldrig, aldrig bli stor och tråkig
utan sätt en propeller i ryggen
så du växer dig liten och bråkig
häll tiden ur världen
håll den mot ljuset
som en flicka på raka armar sin fläckiga häst
och ät den i sömnen
då smakar den bäst
Dikt av Ragnar Strömberg
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
