Ibland när jag är nedtyngd av saker och ting, grubblande på ting och saker, behöver jag det yttre. Den yttre strukturen ger mig möjlighet att låna. Jag kan låna lite kraft i att jag ska skriva på morgonen, att jag ska dricka mitt kaffe. Jag kan låna kraft i den musik jag väljer att lyssna på. Jag lånar ofta. Jag tror vi kan låna något ur den verklighet vi har omkring oss.
Barn behöver låna tänker jag ofta. Vi ska tillåta dem att låna av oss. Barn behöver så olika saker. Vi kan låna ut vårt hopp om framtiden till dem. Detta hopp handlar om att vi aldrig ger upp om barn. I Skottland hittade jag denna reklam. Jag tror vi ska och kan tänka lite så alla till mans. Never, never give up!
Inlägg som berör samma teman:




Pingback: Sluta dadda, men ge inte upp « metabolism