Jag tänker undervisning, från engelska till svenska, från svenska till engelska. Författaren Robert Bly frågar Tomas Tranströmer om vad Tranströmer menar. Detta fann jag i en brevsamling mellan de två författarna. Jag tror tonen är lekfull, så förstår jag den. Men själva tanken om att visa hur svårt det är att förstå varandras språk tycker jag är intressant. Jag skulle göra undervisning av det. Jag skulle också föra upp frågan om man behöver känna varandra för att översätta, och vad texter betyder för relationer. Här är ett litet utdrag ur boken AIRMAIL, Tomas Tranströmer och Robert Bly, 2001. Omslaget är ritat av Monica Tranströmer vilket jag tycker ska lyftas fram:
”När du säger att klockorna ”måste gå” under jorden betyder det att:
- att de inte har någon annanstans att ta vägen?
- att de måste bege sig dit någon gång i framtiden?
- att de redan är där och måste ringa nu
- att de redan är där och dessutom redan ringer … ”
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Låter som spännande bok! Påminner mig Lars Forsells kommentar om sin översättning av den ryske sångaren och poeten Bulat Okudzjava till svenska. Den tvåspråkiga sångerskan,som skulle framför verket på svenska, anmärkte på någon översatt vers att:
– Det är inte så det står på ryska.
Var på Forsell svarade:
– Nej, men det är så han menade.
Annars är världens bästa (fel)översättning: ”Ja, läspade Violet” från Bill-böckerna.
/Filip