Små tanter behöver hjälp

Den mycket lilla tanten hade inget att hålla i. Jag erbjöd min arm. Så gick vi några stapplande steg ihop. Den lilla tanten tittade upp mot mig och gav mig en sådan vänlig blick – Jag behövde stödet, sa tanten, och tack för samtalet.

Den andra lilla tanten på min mycket korta promenad för att köpa mjölk stannade mig och bad – Får jag låna dina ögon, frågade hon. Jag lånade ut dem och läste på sillen att den inte var från förr-förra-förrförraförra året och att handlarna inte lurades för att hon var gammal och inte såg. Jag tittade noga och såg att datumet gällde till nästa år och lite till. Då log lilla tanten och sa: Japp, då håller den nog längre än vad jag gör. Kanske att barnen får ärva sillen!

Små tanter tycker jag mycket om!

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen. Bookmark the permalink.

3 Responses to Små tanter behöver hjälp

  1. Jesús says:

    Det var rörande, poetiskt….

  2. Sofie Nilsson says:

    Hej Anne-Marie! Jag såg just ditt ur-program igen, och blev så glad av det att jag måste skicka en liten julhälsning till dig! När jag såg dig i klassrummet på Edbo insåg jag vilken tur jag hade som hamnade där och fick träffa dig när jag kom ut som helt oerfaren lärare, så mycket inspiration jag fått med mig från det året, och fortsätter att få från dig! Just nu är jag inne i bebisbubblan med min andra dotter Iris, men det var roligt att se på programmet och tänka skola, för så småningom ska jag ju tillbaka dit. Stor julkram till dig,
    /Sofie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.