På det ljuvliga kaféet satt jag och väntade på kaffe och den lilla på plats producerade lakritskolan (om ni läser skolan i ordet så har vi ytterligare saker gemensamt, dvs om ni gillar kola och lakrits). Jag sippade först lite kaffe (sanningen är att jag först klumpigt slog till den lilla koppen så jag fick först dricka upp det som fanns på fatet). Sedan kastade jag mig glupskt och girigt över kolan (det är sant, jag liksom uppförde mig en aning begärligt och det syntes), slet upp det vackra pappret och tog en underbar bit av kolan (om ni tror att jag bet en försiktig bit så tror ni fel, hela kolan kastade jag i munnen som om någon skulle ta den ifrån mig). Jag hann säga att – den häääääääär kolan är den goooooooo … Jag fick en akuttid hos min tandläkare (och bedövning).