Jag har mitt examensbevis. Där står att jag är utbildad till lärare. Det står också vad jag är utbildad i. Mitt examensbevis är vägen till lärarlegitimationen. Jag känner mig plötsligt märkligt fundersam över varför jag ska ha en legitimation.
Har jag den inte redan? Är det inte skolan som ska sätta mig i rätt tjänst och inte äventyra att jag undervisar i något jag absolut inte kan eller har studerat? Det måste ju ligga i skolans intresse att värna omsorgen om barnens lärande rätt.
Helt riktigt Anne-Marie! Men jag gissar att man sneglar på sjukvården och deras krav på att läkarlegitimationen är rätten att utföra hantverket. Blir man av med legitimationen är man fortfarande läkare men har inte rätten att utöva sitt yrke.
Det är sant Plura. Men jag tänkte att under tiden det krånglas med legitimationerna så har jag mitt examensbevis. Det känns bra och stort på ett märkligt sätt. Må gott där du är! Behöver din adress …
Jag tänker att rektor berövas rätten att tänka kreativt runt arbetslag – där utövas den verkliga makten.
Vem passar ihop. Vem kompletterar varandra?
Ha en underbar dag! Snart kommer boken?
Om ändå rektorena skött detta, så hade det kanske inte varit något problem. Sen har vi ju alla med senare utbildningar, där det faktiskt inte framgår av examensbeviset vad de är för lärare. Till sist kan man ju aldrig bli av med en examen, men däremot med en legitimation. Det handlar om att leva upp till kraven om och om igen, varje dag, inte bara på examensdagen. De flesta lärare gör det, liksom de flesta läkare, sjuksköterskor m fl, men faktiskt inte alla…
Jag förstår inte varför skolverket ska utfärda legitimationer. Är man behörig borde man uppfattas som legitimerad tills ens legitimation ställs i fråga. Vem bryr sig om papperslappen? Däremot håller jag med Anna om att innebörden förpliktigar. Påminner om det ansvar man har.
Hej Anna, varje dag återuppstår läraryrket med ansvar, relationer och innehåll.