Det finns något i läraryrket som jag vill värna. Den undervisande lusten. Jag tror på den lärare som nyfiket vill pröva något som ännu inte är prövat. De ögon som öppnas för att läraren känner stor nyfikenhet själv, börjar undersöka och titta på det eleverna gör. Jag tror på läraren som känner den där lusten.
Jag blir alltid rädd när man sätter sig över den. Förklarar bort den. Sätter sig över den. Med några få ord dödar den och lämnar läraren ensam och … Om lärare vill något nytt kommer pedagogiken i klassrummet få ny energi. Lärare som prövar nytt blir också mer läroplanstrogna. Just för att de vet att kritiken mot dem kan komma att bli stor, de kan bli ifrågasatta, de kan få uppleva utfrysande ensamhet. Den lärare som prövar annat, ny teknik, nya möbleringar i en skola där skolan inte vill förändras kan få det mycket ensamt.
Gemenskapen läraren skapar gör läraren med styrdokumenten. Läser på, förstår, omsätter och prövar. Jag oroar mig för det tak som trycks ned över lärare som vill något annat med sin undervisning. Samma tak som skall vara en möjlighet för eleverna med ord som det taklösa lärandet. Ge luft åt lärarna och följ dem varsamt. De vill något.
Och i den okunskap som något nytt innebär kan läraren skapa gemenskap med eleverna. Lära själv. Frågan en lärare alltid ställer sig är – hur lär sig detta barn, hur lär vi oss detta? Och svaren är inte givna! Aldrig någonsin. Om vi tror oss veta har vi skapat form.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Oj, jag kommer på mig själv med att bli helt trollbunden när jag läser dina inlägg. Jag läser själv till lärare och tycker det är fantastiskt att ibland gå in på din blogg och bli inspirerad. Du påminner mig om varför jag valde vägen till läraryrket och dina tankar speglar många gånger de jag själv har om min roll som lärare. Min bild av ett klassrum är en plats där väggarna är fyllda av färg, form och arbeten gjorda av eleverna. Det ska vara en plats där lusten till att lära står i centrum och där jag som lärare försöker visa så många vägar till kunskap som möjligt. Jag älskar att arbeta på ett kreativt sätt, gärna tematiskt, och där alla sinnen får en viktig roll i lärandet. Jag har en ganska tydlig bild av hur jag vill vara som lärare, men kan ibland känna att jag är ganska ensam i mitt sätt att tänka. Jag tänker mig att det kan vara svårt att gå sin egen väg i lärandet när man väl kommer ut i verkligheten, men jag tror att det är viktigt att lära ut på ett sätt som passar en själv för att lärandet ska bli roligt för eleverna. Du inspirerar och ger en tro på att det är möjligt. TACK!
Mmm, tack kära kandidat. Kollegor en dag. Fint. A-M