Fritidspedagogen! Upplyft och se denna yrkeskategori. I det fördolda utvecklar de barn som leker. I en helt annan form kommer pedagogiken.
Jag hörde en av dessa igår. Och jag tänkte. De tar barnen till skridskoplanen, knyter skridskor i mängder, tar lärandet i händerna, där det sker. I början av veckan hade fritidspedagogen knutit sex par skridskor och samtidigt lärt barnen att knyta. I slutet av veckan behövde bara tre barn hjälp. Det är lärande konst. Jag bad fritidspedagogen att se sig själv i ljuset av detta. Jag tycker det är stort, stort att lära sig knyta. Hur mycket samtal och praktik följs inte med denna handling och symboliskt. Man lär sig inte att knyta skosnören om man inte har knutit kontakt med någon som kan och vill visa hur man gör.
Och vad lär sig inte barn genom att åka skridskor på en skridskobana? De lär sig härbärgera sina fall, sina onda rumpor och genom pedagoger få ny kraft att ställa sig upp för att pröva igen. Det krävs otroligt mycket av en pedagog för att ge sig ut med ungar på hal is. Respekt!
Om och om igen bör fritidspedagogens roll lyftas fram.
Under några år fick jag erfara hur fritidspedagogerna skulle infinna sej överallt. Fritidspedagogen skulle finnas med i SKOLANS SAMTLIGA ARBETSOMRÅDEN.
Hon/han (Hen som det numera kommer att heta)skulle vara den fölängda armen till pedagogerna mellan 6-9år. Det var allt från lektioner inomhus, naturligtvis alla utomhusaktiviteter, följa till lunchrestaurangen, gympa och bad. Deltagande i planeringsverksamheter, hoppa in som vikarie osv osv.
Bra Anne-Marie, berätta gärna mera om fritidsPEDAGOGEN!!!
Härligt att du lyfter fram fritidspedagogen i din blogg. Vi Fp (även om jag lämnat kallet för IKT-pedagogiken) behöver lite uppmärksamhet, speciellt positiv. I snacket om lärarleg så står skolans alltiallo utanför.
Tack! Mer om oss fritidspedagoger på fritidspedagogik.se