Slukaråldern – ett läsbegrepp ur tiden

– Hon har kommit in i slukaråldern, sa någon om barnet som läste.

– Han kan inte slita sig från boken, han är i slukaråldern, berättade någon annan.

Jag insåg helt plötsligt att jag alldeles för sällan hör föräldrar säga detta ord. Precis som ord om godnattsaga är på väg bort. Och jag känner sorg. Sagan som berättas av en förälder är en kärleksakt. Att högläsa för ett barn är att bana vägen för gemenskapen med texterna och illustrationerna. Om man vill vara ekonomisk och tänka framgång så skapar högläsning för barn en möjlighet för barnen att lyckas i skolan.

Ansvaret om läsningen är en fråga om demokrati. Att bli läsare och förstå, tänka och analysera, ställa sig kritisk är en livslång process. I skolan kan vi vara generösa och ge texterna det liv de behöver och undervisa, undervisa, undervisa om hur text kan förstås. Högläsningen ska finnas med i alla årskurser. Alltid!

 

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.