Jag skrev om den utbrända rektorn nyss. Jag skrev att vi skulle rädda varandra. Ja, i princip så. Men jag inser att vi inte alls behöver räddas. Vi behöver få egen tid. Alldeles egen tid. Skolans tid. För det som pågår i skolan. För det som sker där. För det vi vill samtala om. För oss! Så att vi i pedagogisk takt kan vända och vrida på dilemman och utveckling. Så att den blir vår egen. Det inre arbetets frid!
Inlägg som berör samma teman:
Det är elevens rättigheter läroplanen förmedlar, det är lärarnas uppdrag läroplanen beskriver! Skolan får en läroplan, men lärare bygger den!
****
Inte utan min läroplan!
TIDSRIKA – Ett vackert ord. Dessvärre är det få som kan klara av att välja bort sitt arbete för att skapa mer tid.
Men det är en annan historia.
INFRYST – motsatsen till utbränd. Infryst är ändå ett obehagligt ord. Det är en handlingskraftig person som inte alls har gått in i någon vägg alls, men har frusits inne så handlingarna inte kan genomföras.
VIOISMEN – det är den rörelse som omfattar VI. Det är alltså allt annat än ensamt. Det är inte DU och det är inte JAG. Det är VI!
