Rädda skolan, rädda lärarna, rädda rektor

Jag skrev om den utbrända rektorn nyss. Jag skrev att vi skulle rädda varandra. Ja, i princip så. Men jag inser att vi inte alls behöver räddas. Vi behöver få egen tid. Alldeles egen tid. Skolans tid. För det som pågår i skolan. För det som sker där. För det vi vill samtala om. För oss! Så att vi i pedagogisk takt kan vända och vrida på dilemman och utveckling. Så att den blir vår egen. Det inre arbetets frid!

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.